VILKA DRÖMMAR DRÖMMER DU OM ATT FÖRVERKLIGA I DITT LIV?

Vilka drömmar drömmer du om att förverkliga i ditt liv?

Vad är det som hindrar dig från att satsa på dem?

Vilka drömmar har du redan förverkligat?

Hur gjorde du? Och vad var det du drömde om?

Visst är det väl märkligt ändå hur hjärnan fungerar? Hur ett enda sinnesintryck (t.ex en lukt, en smak, en känsla eller en bild) kan leda till en tanke, som i sin tur leder till en helt annan tid och plats än den man hade tänkt sig att man skulle vara på.

Det var precis vad som hände mig idag.

Jag låg här i sängen och filade på det här utrymmet som ska hysa min nya blogg, när jag fick syn på ett citat av den, i mitt tycke, makalöst begåvade ordsmeden Lars Forsell:

De flesta flickor skulle aldrig drömma om att göra de saker de drömmer om att göra.

Plötsligt var alla mina tankar, på kolumner, radavstånd, typografi, läsbarhet, nyhetsbrev, seo och allt vad man nu behöver tänka på när man startar en ny blogg, som bortblåsta.

Hjärnan hade släppt bloggbyggandet och växlat in på ett helt annat spår.

VILKA DRÖMMAR DRÖMDE DU OM SOM BARN?

Två små barn ligger bredvid varandra i gräset. De ligger på mage med huvudena vilande i sina händer och ser ut att drömma sig bort.

Minns du vad du drömde om som barn?

För de allra flesta tror jag att det faller sig naturligt att drömma. Kanske för att vi gjort det ända sedan vi var små.

Vilka drömmar drömde du om när du var liten?

Minns du?

Jag var så bra på att drömma att jag ofta blandade ihop dröm och verklighet. 

Verkligheten tycktes mig mestadels som en rysligt otrygg, och fullkomligt obegriplig, plats. Men i mina drömmar blev den något annat.

En tavla på ett vackert staffli av ädelträ. Eller ett handpressat ark runt valsen på en gammal Remington. I drömmen var jag alltid konstnären. Eller journalisten. Den som hade kontroll över tillvaron.

Med min pensel målade jag världen som jag tyckte den borde se ut. Med mina fingrar på knattrade jag ner scenarier och dialoger som vida överglänste de jag själv hade upplevt.

Eller hört talas om.

Gemensamt för alla de magiska världar jag skapade var att de hade fyra konstanter:

      1. Min mormor (hon som var mitt allt);
      2. En häst att rida på (eller två);
      3. En egen hund att leka med (oftast en hel kennel); och
      4. En scen att stå på. Såklart.

Dessa fyra var, helt enkelt, livsnödvändiga för utan dem saknade världen magi, mål och mening.

VAD ÄR DET FÖR VÄRLD VI LEVER I EGENTLIGEN?

Birgitta Hoppeler (och Adolf Jahr) sjunger I min lilla, lilla värld av blommor, i filmen Rännstensungar från 1944. Kompositör Ernfrid Ahlin, text Samuel “Roland” Levin.

Nu lever vi ju (dessvärre) i en värld som skapats av någon annan än mig. Och det märks, kan jag säga. Inte nog med att jag varken har min mormor, någon häst eller en scen att stå på här. Den magi som, trots allt, finns i denna värld är så väldigt få förunnad.

Här är det, till exempel, bara vissa som “får lov” att drömma. Och då bara under förutsättning att de begriper att de måste drömma rätt sorts drömmar.

Fattas bara annat!

Hur skulle det se ut om kreti och pleti fick för sig att börja drömma hur som helst? Eller, hemska tanke, om vad som helst?! Nej, det går inte för sig!

I den här världen har vi alla sorterats in i en slags struktur där vissa, det vill säga de längst där uppe i toppen, får ta sig nästan vilka friheter de vill. De som får ta plats där uppe är, företrädesvis, äldre rika vita män. Men det är bara (vissa) pojkar som ens får drömma om att ha en egen plats däruppe en dag.

Längst nere i botten finns bottenskorven. Alla icke-vita icke-män som det är något ohjälpligt fel på. Alla vi andra har nogsamt petats in i strukturen utifrån en massa, ofta outsagda, värderingar kring vad som är rätt och riktigt.

Avgörande för hur långt upp, eller hur långt ner, just du tilldelats en plats, är svaret på frågor som de gamla klassiska: vem är du, var kommer du ifrån och vad heter dina föräldrar. Därefter kommer andra livsviktiga variabler som könstillhörighet, utbildningsnivå, eventuell (jobb)titel samt storlek på bankfack och aktieportfölj.

Och detta är förstås bara grovsorteringen. Som för övrigt förutsätter att du är vit, ifall jag var otydlig på den punkten tidigare.

Men det är i själva finsorteringen det börjar bli riktigt i intressant. Det är nämligen där som det verkligen framgår vilken slags värld det är vi lever i. Och vilken slags värdegrund den vilar på.

VÅGA LEVA DET LIV DU DRÖMMER OM

Lena Andersson var bara 14 när hon blev etta på svensktoppen med Är det konstigt att man längtar bort nån gång 1971. Stikkan Andersson skrev den svenska texten till originalet av Buffy Sainte-Marie.

Nej, det är inte “konstigt att man längtar bort nån gång.” Det konstiga är att drömmandet ses som något opassande. Något bara vissa får ägna sig åt. Och bara om de har vett att drömma rätt.

När man hör hur folk pratar om “dagens samhälle,” i tidningar, TV och sociala medier kan man lätt få intrycket att det här är något nytt. Att det fanns en tid då alla var glada och nöjda och sjöng Kumbayah tillsammans dagarna i ända. Eller dansade runt i knätofsar och träskor utan några som helst bekymmer. Dessa människor är antingen dåligt pålästa eller fullkomligt omedvetna om sina egna privilegier.

Eller så handskas de bara vårdslöst med sanningen.

Här tänker jag på Lars Forsells iakttagelse of flickorna och deras drömmar igen. Men innan vi pratar mer om det vill jag bara lite snabbt flika in att Lars Forsells författargärning redan var avslutad när Sverige lite sömndrucket började fundera kring det här med könsidentitet. Hade han skrivit dessa ord idag kanske han hade uttryckt sig på ett annat sätt. Det kan vi inte veta. Men pudelns kärna är densamma.

Vi lever i en struktur där vissa människor anses vara bättre eller finare än andra. Där flickor hålls tillbaka med regler och måsten, medan pojkar uppmuntras att nå sina mål. Förutsatt att det är “riktiga” maskulina mål vill säga.

Nej, det betyder inte att det är straffbart att gå emot strömmen. Och det betyder inte att det inte finns ställen där det är sämre ställt.

Men det betyder att vissa kan segla genom livet på en räkmacka, medan andra aldrig lyckas bryta sig ur de fack de tilldelats i tvångströjestrukturen. Det betyder att de allra flesta aldrig ens tänkt tanken att det är okej att drömma och gå sin egen väg.

Nog är det väl för sorgligt?

Den här bloggen, som i skrivande stund är just en dröm, är mitt försök att uppmana dig att våga drömma. Att våga bryta dig ur de bojor som hindrar dig från att leva det liv du drömmer om på dina egna villkor.

Om jag kunde ge dig en en present här och nu skulle jag ge dig frihet från skuld, [1] ånger och bitterhet. Och en tro på att det är oändligt mycket viktigare att hitta sig själv och upptäcka världen än att “bli något.” Eller någons.

Jag tror att alla “längtar bort nån gång.” A-l-l-a. Varenda människa i varenda liten vrå av världen. Men jag tror också att för de allra flesta blir det aldrig något mer än en längtan. Det blir aldrig något av alla de där drömmarna de drömt. Inte ens för de som faktiskt såg sin dröm som något att sträva efter och inte “bara” som en längtan bort till något annat.

Hela världen är full av förlupna drömmar och tappade sugar [2] och jag tycker att det är på tiden att vi gör något åt den saken. Jag tycker att det är på tiden att vi börjar prata om våra drömmar och lär oss hur man kan gå tillväga om man vill förverkliga dem.

INGET ÄR OMÖJLIGT (MEN MIRAKEL TAR TID)

"De flesta flickor skulle inte drömma om att göra de saker de drömmer om att göra."

Har du tänkt på hur mycket bättre livet skulle kunna vara – och hur mycket bättre du skulle kunna tänkas må – om du bara vågade sikta högre?

I mitt tidigare liv som samhällsnyttig invånare jobbade jag bland annat med att skriva och utveckla läroplaner och studiematerial. Bland annat skrev jag kursmodulerna (heter det så på svenska?) Personlig och Professionell Utveckling för vuxna och Livsfärdigheter för ungdomar.

Vet du vad som var det i särklass vanligaste svaret jag fick från såväl vuxna som tonåringar på frågan “Vad hindrar dig från att förverkliga dina drömmar?”

– Det är omöjligt!

Från början förstod jag det inte, men när jag började fördjupa mig i detta insåg jag ganska snart att det är den vanligaste “ursäkten” folk har när det kommer till att sätta sina mål.

De allra flesta pratar omkull sig själva och ägnar mer tid åt att fundera på vad de inte kan, och vad de inte har, än på vad som faktiskt är möjligt.

– Men inte kan väl jag?

– Men vad skulle [mamma, pappa, mormor, morfar, farmor, farfar, barnen, barnbarnen, grannen, arbetskamraterna, polarna, hunden o.s.v. i all oändlighet] säga?

– Det är för svårt!

– Det är ju orimligt!

– Det kan aldrig funka!

– Ingen kan klara av det!

Tänk om varenda kotte gjorde så? Då skulle våra liv se väldigt annorlunda ut idag.

Hur skulle vår värld se ut utan uppfinningar och alla de framsteg som gjorts på så många olika plan? Uppfinningar och framsteg som ansågs vara omöjliga ända tills någon som inte lyssnat på nejsägarkören bevisade motsaten. Men inte ens då var det självklart att folk skulle tycka att de hade uppfunnit något av värde.

Jag minns till exempel att det här påfundet vi idag kallar nätet inte var något folk i allmänhet trodde “skulle slå.” Och inte datorer heller för den delen. Idag bär samma människor omkring på en liten internetansluten dator i ena handen; och de drabbas av svårartad separationsångest om de till äventyrs uppmanas att lägga ifrån sig den en stund.

Jag minns även hur folk brukade påstå att det var “vetenskapligt bevisat” att humlor inte borde kunna flyga. Det kunde ju vem som helst se, löd argumentet, att den stora kroppen knappast kunde bäras upp av så små vingar. Humlorna kunde, som tur var, varken läsa eller förstå människors struntprat, så de surrade oförtrutet vidare på sina små vingar. Och hur det var möjligt skulle det visa sig att vetenskapen mycket väl kunde förklara.

Det känns fint, på något vis, att ingen kunde ta ifrån humlan tron på att vingarna skulle bära.

Men finast av allt tycker jag nog att det är att vi har forskare som kan lösa våra gåtor och förklara för oss hur saker och ting fungerar. Det är ju en evinnerlig tur att de, liksom humlorna, oförtrutet surrar vidare och fortsätter  forska oavsett vad folk säger för dumheter om vad som är möjligt och inte.

VILKA DRÖMMAR DRÖMMER DU OM?

Vilka drömmar drömmer du om

Om du låter andras åsikter, eller dina egna tvivel, avgöra vad som är möjligt för dig är det inte mycket som talar för att du någonsin kommer att förverkliga dina drömmar. Principen för detta är mycket enkel: Om du alltid lever som du alltid har gjort, kommer du aldrig att uppleva något annat. Och det är självfallet inget fel med det om du trivs med tillvaron som det är.

Vad drömmer du om när du längtar dig bort? Är det små saker som ett par nya skor, en piercing eller en solsemester? Eller är det större förändringar som att satsa på en ny karriär, att flytta till en främmande stad (i ett främmande land?) eller att kanske att starta eget?

För vissa kan samtliga dessa exempel kännas lika omöjliga som att resa till månen. Det kan vara faktorer som ekonomi, utbildning eller brist på positiva förebilder som gör att även den minsta förändring känns som en ouppnåelig dröm. Men även den som har pengar, utbildning och förebilder kan sitta fast i en känsla av tröstlös hopplöshet. Oftast beror det i båda fallen på att man vill ha något nu på en gång. Att man är oförmögen att se drömmen som ett större projekt, eller längre resa, som måste delas in i dagsverken och dagsetapper.

Något som kräver en längre tids planering och förberedelser.

Vet du att det oftast bara krävs en pytteliten förändring innan till och med den allra hemligaste av drömmar inte verkar helt ouppnåelig längre? Att det är så enkelt att förverkliga en dröm att du kan börja nu på stubben?

Vi kan göra det här och nu:

STEG 1: Ta fram papper och penna (eller ett tomt word-dokument) och börja med att skriva ner vad det är du vill ha, vad du vill göra eller var du vill åka. Oavsett vad/var det är vill jag att du tänker dig att drömmen är ett mål. Din destination. Det är hit du ska resa.

STEG 2: Nu ritar du en karta över den rutt du vill följa för att komma fram till slutdestinationen. Vill du ta den kortaste vägen kosta vad det kosta vill? Den billigaste vägen oavsett hur lång tid det kommer att ta eller hur obekvämt det kan tänkas bli? Eller kanske den mest spännande rutten med så många sevärdheter och upplevelser som möjligt på vägen? Här måste var och en välja och fatta beslut utifrån vad den egna situationen kräver och tillåter. Skissa på en “karta” som tar din situation i beaktande och fundera på hur många delmål just din resa kommer att kräva. Det här är din färdväg.

STEG 3: Varje dag, med start idag (inte imorgon eller på måndag för då blir det inte av!) tar du nu små, små bäbissteg i riktning mot ditt mål. De första dagarna kommer det att innebära mer detaljplanering. Du kommer antagligen att behöva googla en del, ta reda på saker och ting och väga olika alternativ mot varandra. Och du kommer att behöva gå tillbaka och se över dina delmål och din planering flera gånger så att de reflekterar situationen som den ser ut just nu. Det här är själva resan. 

Grattis, ditt äventyr har redan börjat!  (Förutsatt att du faktiskt följde steg 1 till 3.)

Om du tycker att det låter som om jag försöker förenkla det hela och få det att låta mycket lättare än vad det är så beror det på 1) att jag gör det, och 2) att det är det. Att komma igång kräver verkligen inte mer än lite tid (från några minuter till ett par dagar) och något att skriva med. Och jo, du måste skriva. Planer som bara existerar i ditt huvud kallar vi drömmar av en orsak.

Ser färdvägen skrämmande lång ut? Dela upp den i fler kortare distanser med tydliga milstolpar. Planera speciella dagsetapper med aktiviteter som kan hjälpa dig att hålla ångan uppe. I regel krävs det inte så mycket innan du kan se att linjen som visar hur långt du kommit faktiskt blivit längre, samtidigt som linjen som visar hur långt du har kvar redan har krympt.

De allra flesta av oss är visuella varelser och vi tror på det vi kan se. Därför är det så viktigt för den som vill se sina drömmar förverkligade att börja med att rita den där kartan. Att hitta sätt att synliggöra vägen mot målet. Nej, det är inte lätt och det går inte fort, men det är möjligt. Du kan göra det här.

Mitt mål med den här bloggen är att visa så många som möjligt hur man gör. Om man så vill. Min dröm är att kunna uppmuntra, och gjuta mod i, dig så att du vågar växa och göra mer av ditt liv.

Jag hoppas att du kommer att hitta inspiration att våga tala om dina drömmar, och motivation att börja jobba för att nå dem. När jag öppnar dörrarna till bloggen (i september peppar, peppar) kommer jag att börja dela med mig av alla de kunskaper, tips och verktyg jag samlat på mig genom åren. Jag kommer att berätta mer om min egen livsresa och jag kommer att ge dig många olika exempel på hur man kan förverkliga sina drömmar beroende på vad man drömmer om.

Jag känner mig ganska så övertygad om att du kommer att kunna hitta en hel del matnyttigt här inne. Att du kommer att kuna börja göra det du drömmer om att göra. Och just därför måste jag sluta skriva på det här tjyvstartsinlägget nu och fortsätta jobba på att få bloggen startklar. För det är en del av min resa.

Tack för att du tittade in idag! Jag ser fram emot att få se dig igen och hoppas att det inte behöver dröja så länge.

Pussåkram,

//Evalena x

© Evalena Styf, 2020

PSSST!
      1. Frihet från skuld gäller nästan alla.
      2. Tack Kickie och Nils Poppe för detta briljanta uttryck!

ÄR DET FÄRDIGLÄST? JAHA, VAD SKA VI HITTA PÅ DÅ DÅ?

Evalena Styf profilbild
EVALENA STYF
M/S Resilience

Efter 25 år som anonym amatörbloggare på olika plattformar startade Evalena Styf bloggen Hello, Kära Gamla Sverige. Här skriver hon framför allt om personlig och och yrkesmässig utveckling; om att våga satsa på sina drömmar; och om hur man tar sig vidare i livet när allt känns hopplöst.

Ambitionen är att bloggen ska vara en källa till inspiration, motivation, livslust och glädje. Genom att varva historier baserade på sitt yrkeskunnande och sin livserfarenhet närmar sig Evalena även svårare ämnen som funkisfenomen, utanförskap, samhällsnormer, psykisk & fysisk (o)hälsa, identitet, kreativitet, nördighet, livsglädje och dödslängtan.

VILL DU PRATA LITE?

I bloggen berättar jag en hel del om mig själv och mitt liv, men jag vill gärna lära känna dig. Berätta gärna vad du tycker om det jag skriver, samt vad du vill se eller höra mer om. 

Dagens fråga blev fyra frågor och de relaterar till den aktuella texten om att leva som man drömmer:

        1. Vilka drömmar drömmer du om?
        2. Vad hindrar dig från att satsa på dem?
        3. Har du redan förverkligat någon dröm?
        4. Hur gjorde du då?’

Hoppa in i kommentarsfältet här nedanför och svara. Vill du inte att din kommentar ska synas, så inleder du meddelandet med att skriva ANONYM. Då vet jag att meddelandet är privat och det du skriver stannar mellan oss istället för att synas på bloggen.

VILL DU HJÄLPA TILL?

Jag har amatörbloggat i lite drygt 25 år och jag har lärt mig en himla massa genom åren. Till exempel att en av de vanligaste frågorna jag får från läsare är om de kan hjälpa till på något sätt.

Som blivande proffsbloggare tar jag mer än gärna emot all hjälp jag kan få, och det jag behöver mest av allt just nu är hjälp att utvidga min läsekrets. Jag vet att det kan vara svårt att få följare att följa med från gratisportalerna till en privat domän, men med din hjälp kanske vi kan locka hit tillräckligt många för att google och de andra sökmotorerna ska börja känna igen mig.

Om du läser, delar, gillar, kommenterar, följer och prenumererar blir jag galet glad och tacksam. Då jobbar jag bättre och det blir många fler blogginlägg skrivna. Bra va? =)

VILLDU DELA & GILLA?

Hur många som läser, delar, följer, gillar och kommenterar uppmärksammas av google och andra sökmotorer. Ju fler bloggen engagerar, desto högre upp i sökresultaten hamnar mina bloggar när folk letar efter något på internet. Och sånt är viktigt när man ska bli proffsbloggare.

Vill hjälpa mig att växa och nå ut till fler läsare kan du dela och gilla mina bloggar på pinterest, sociala medier och/eller i andra sammanhang. Tagga mig gärna när du gör det, så jag får möjlighet att tacka för hjälpen.

Kom ihåg att dela antingen med en länk tillbaka till min blogg (det finns knappar för det här nedanför). Använder du någon av mina texter i andra sammanhang lägger du till en källhänvisning som innehåller mitt namn, titel på blogginlägget samt var och när det publicerades.

Det kan till exempel se ut så här:

Styf, Evalena. 2020. Namn på blogginlägget. [Blogg] 1 januari. https://sv.evalenastyf.com/ÅÅÅÅ/MM/DD/namn-pa-inlagget/ (Hämtad YYYY-MM-DD).

VILL DU FÖLJA & PRENUMERERA?

Andra sätt du kan hjälpa mig att växa är att följa mig på facebook, instagram, pinterest och twitter och gilla-dela-kommentera när jag postar något nytt.

Jag har flera konton som du kan se i mitt länkträd, men när jag skriver på svenska är det Fröken Styf på facebook, Fröken Styf på instagram och Fröken Styf på twitter som gäller.

På pinterest har jag bara ett konto och där lägger jag upp en ny pin för varje nytt blogginlägg jag skriver. Men min pinterest har en hel massa spännande samlingar med allt från matlagning och hemmafixartips till resmål och språkråd. Här hittar du Evalena på pinterest.

Mitt månadsmail har inte kommit igång än, men du kan prenumerera redan nu om du vill vara säker på att inte missa något. Alla som prenumerar innan jag börjar kommer att få en liten present eller två efter att första månadsmailet skickats ut. Att börja prenumerera är enkelt – allt du behöver göra är att fylla i formen som finns här.